För närvarande finns det sammanlagt nästan 1 000 brandkårer. Till gruppen hör 571 avtalsbrandkårer, 148 halvordinarie brandkårer och 240 fabriks-, anläggnings- och militärbrandkårer. I dessa brandkårer finns sammanlagt 23 400 utbildade brandmän.
Förutom räddningsarbete sysslar brandkåren med mångahanda upplysnings- och organisationsarbete – och spelar förstås i sina egna musikkårer. Brandkårerna har även skilt organiserad verksamhet för damer, ungdomar och veteraner.
Brandkårsdamerna är med i verksamheten och sköter dessutom om viktiga underhållsuppgifter som behövs för att räddningsarbetet ska lyckas. De sköter till exempel om utrustning, utrymmen och larmförplägnad samt ordnar utbildning där medborgarna får viktig information om förebyggande av olyckor. Brandkårsdamerna deltar även i utbildning av brandkårsungdomar och i brandkårens medelanskaffning.
Brandkårsungdomsverksamheten är bland de äldsta formerna av ungdomsarbete i vårt land. Det har sina rötter ända till 1880-talet och intresset har inte minskat under de årtionden som förflutit.
Att vara med brandkårsungdomarna är ett roligt och nyttigt fritidsintresse där ungdomarna lär sig värdefull kunskap.
Brandkårerna ger även upplysning till medborgarna, ger vägledning för förebyggande av olyckor och att fungera rätt vid olika olycks- och farosituationer. Alla avdelningar i brandkåren är med i upplysningsarbetet, och på senare tid har man i brandkårerna grundat också skilda upplysnings- och organisationsavdelningar.
Frivilliga brandkårernas förhistoria sträcker sig ända till Romerska rikets tid. Kejsar Augustus grundade i början av vår tideräkning en stadsbevakning vars uppgifter var både att hålla ordning och sköta om brandskyddet. Den äldsta brandkåren som man känner till i Europa inledde sin verksamhet år 1716 i Paris. Det var fråga om en militärt ordnad arméavdelning. Europas första anständiga brandkår grundades i Wien år 1757.
De nuvarande frivilliga brandkårernas ideella och funktionella rötter har sina anor från 1730-talets Förenta stater. Frivilliga brandkårsrörelsen kom till Finland från Sverige, där det hade fått sin början i början av 1800-talet. Finlands första brandkår, Åbo Frivilliga Brandkår, grundades år 1838. Frivilliga brandkårerna var de första föreningarna som grundades av medborgare i Finland. Brandkårerna ordnade redan i början mycket och olika kulturverksamhet: det fanns musikkårer, körer och teaterklubbar. Även sport utövades aktivt. Frivilliga brandkårerna var också förebild för de nuvarande biblioteken, eftersom man redan i ett tidigt skede grundade lånebibliotek och läsesalar i anknytning till brandkåren.